Ja då satt man här igen.. Tänkte jag skulle ta mig tiden att berätta lite mer om mig själv för er som inte känner mig..

Heter Anna iaf och är född 8 april 1991 i Lidköping. Spenderade mina första 11 år i ett hus utanför Vara tillsammans med mina 3 bröder, mamma och pappa. Skolan började krångla ganska tidigt för mig då jag ofta blev mobbad av både elever och lärare. Började skolka och ville hellre tillbringa dagarna ihop med pappa i lastbilen vilket jag inte fick alltför ofta då han ansåg att skolan skulle skötas.. Vilket den inte gjorde i vilket fall.. Blev ganska snabbt ett fall för socialtjänsten då skolan gjorde anmälningar.

Ingenting blev bättre när min pappa gick bort 20 September 2002.. Jag minns dagen som att det va igår det hände. Beskedet, blickarna, saknaden och tvivlet på livet.

Inte bara detta hände utan även många andra saker som bara utlöste varandra och så var det redan innan pappa försvann.. Men nu kom jag av mig lite.   

Bor numera i en etta i Vedum utanför Vara tillsammans med min sambo. Har gått fordon, inriktning transport och hann aldrig med CE-kortet innan studenten. (Tungt släp till lastbil) så nu går jag några månader extrra bara för att ta det. Går i skolan varje tisdag och onsdag och har praktik tre dagar i veckan samtidigt som jag jobbar som timanställd lastbilschaufför. Folk som känner till min bakgrund brukar ofta säga att jag är ett levande bevis på att man kan klara sig igenom livet även om man får hoppa över alldeles för många hinder. Vilket jag har fått göra med både mobbning, våldtäckt, missbruk, alkoholism, misshandel, dödsfall och mycket mycket mer.. Men som sagt, jag står upp, jag lever och jag har klarat mig igenom en hel del och jag kan ärligt säga att jag har velat ge upp många många gånger men sen har man insett att det finns en mening med att allt har hänt. Jag har blivit en starkare individ och jag kan stå upp för mig själv. Jag har en livserfarenhet som många andra inte har. Och, jag har en alldeles egen ängel som vakar över mig och som hjälper mig igenom livet. Pappa.   

Det var en liten del av mitt liv och mer kommer väl så småningom när man orkar skriva lite mer. Men något ni undrar så är det bara att fråga eller lämna en kommentar.   

Ja vart ska man börja? Var hos psykologen igår igen och då fick jag reda på att hon kommer bara att jobba kvar tills Januari så det var som ett slag i magen eftersom hon är den andra psykologen som slutar och som jag faktiskt har kunnat prata med av alla 43 stycken man har vart hos... Så hon trodde att vi kunde träffas ungefär 8 gånger till innan hon slutar.. Får väl se om det räcker eller om man måste börja om med en ny sen igen.. suck.. Orkar inte de, vill inte heller för den delen! Men iaf så var allt rätt upp och ner igår efter de. Många tankar som snurrade runt och många funderingar.. Även hjärnspökena kom tillbaka.. Samma gamla ångest, samma gamla tankar, samma gamla funderingar.. Och samma gamla mur som tornade upp sig framför alla andra.. Blir så förbannad på mig själv för att jag inte vågar visa vad jag känner.. Kanske inte ska göra de för alla men för min sambo som jag älskar över allt annat borde jag kunna visa hur jag mår!! Och jag får så dåligt samvete över att jag inte släpper honom intill mig.. Även om jag inte vill något hellre så är det dom där förbannade hjärnspökena som får mig att låta bli.. "Du ska inte." "Han vill inte veta." "Du har inte rätt att må dåligt." Jag har visst rätt att må dåligt! Jag har all rätt i världen att må dåligt! Jag har all rätt i världen att för en gångs skull ignorera alla andras problem och ta hand om mina egna! Jag har saker att bearbeta sen 11 år tillbaka som jag inte längre tänker trycka undan! Men.. Jag inser de väldigt sällan.. Och jag tar det inte till mig att jag får faktiskt må dåligt. Jag har saker att må dåligt över och jag har massa händelser att bearbeta innan jag kan må bra igen.. Och det tänker jag göra. Jag tänker leva det livet som jag har rätt till.   

Jaha ännu en lördagskväll man spenderar hemma framför tvn typ.. Känner mig så jävla gammal!! Och nu menar jag inte att jag vill ut och supa eller så men kanske göra något annat än att sitta hemma framför tvn?!? Är så jävla trött på de.. Vi gör de varenda jävla dag efter jobbet innan vi går och lägger oss. Kan jag inte få se något annat än denna jävla lägenhet!? Och nu ser de ut som kriget här så jag vill inte sitta här och bara sitta om vi inte ska göra iordning det så det åtminstone är hemtrevligt.. Men de gör vi ju inte heller! Och jag är så jävla frustrerad på de.. Man kan väl göra färdigt så att man inte behöver skämmas för att ta hem folk!? Jävla dynga! Men det är tydligen ingen annan än jag som har de tankesättet för det är ju tydligen alltid jag som är martyren i de här.. Men de blir väl som så att jag får må dåligt tills på Tisdag då jag är ledig och kan få gjort färdigt under tiden han jobbar för på Måndag ska jag ju jobba och sen ska jag till psykologen igen så då lär jag nog va hemma senare än honom.. Och även om jag är hemma före så lär jag nog inte orka med de just då..

Har förövrigt vart på kalas idag då eftersom han fyllde år i går.. Jag som verkligen älskar såna tillställningar! (Ironi!) Och i morgon ska vi till mamma och äta middag men då är det ju inga andra med.. Så de är ju lugnt.. Hade tvättid idag också men de blev de ju inget med eftersom vi va borta hela dagen så nu får vi hoppas på att vi kanske kan få tvättat lite imorgon.. Men de ska väl säkert va upptaget hela dan som vanligt..

Men nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer så ni får fråga om det är något ni undrar om!

Bye bye!

Jaa jag får väl börja lite ifrån gårdagen. Blev både praktik och jobb. Gott gott!! Sen när jag kom hem så ville jag bara lägga mig och slappna av men dom höll ju på att tapetsera... Det gick inte att vistas i lägenheten!! Såg ju fan förjävlagt ut! Jag gick till Lill-ann och drack kaffe och försökte lugna ner mig för jag ville bara strypa någon..    Pratade med mitt    och han pratade med sina föräldrar så vi fick komma och sova där som tur va! Så i natt har de inte blivit så mycket sömn eftersom jag har väldigt svårt att slappna av och kunna somna när jag inte är hemma.. Så jag tror jag kolla på klockan sista gången vid 05.20 och sen ringde klockan 06.00 Bara att åka till praktiken/jobbet.. Men fick gjort några timmar idag med så det är illgött! Fick ju ta två ställen i Lidköping och lossa dom och sen till Råda och lasta 14,7 ton sand. Klämde vristen mellan trucken och flaket på lastbilen... Pallen som va på trucken vägde bara 1 ton... Det gjorde ont.. Väldigt ont.    Och nu pulserar de bara i hela foten på mig.. Men men, kom hem och gubbarna hade tapetserat klart och dom hade till och med fått med sig badkaret så nu har vi bara dusch! Så det har vart fullt upp hela kvällen nu.. Och nu ska jag lägga mig känner jag för jag somnar snart sittandes..

Go natt!   

Vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Vet inte riktigt vilket humör jag är på just nu.. Skulle kunna gråta, skulle kunna få ett vansinnesutbrott och jag skulle kunna börja asgarva.. Vilket av de jag ska göra vet jag dock inte men.. De löser la sig.. Allting är så påfrestande nu så jag vet inte riktigt vart jag ska börja.. Har vart i skolan idag iaf och det har ju vart bra. Fick åka till Lidköping och köra runt i den stan med CE, (Lastbil + släp) och jag kan knappt köra i den hålan med personbil.. Men det gick bra faktiskt och tydligen så va min lärare gött nöjd över min prestation idag..

Idag så började dom tapetsera hemma så allting är ju upp och ner och det står saker överallt så jag och älsklingen är väl inte jättebra vänner just nu eftersom han är grinig för att dom måste hålla på en stund på fredag med och då fyller han ju år så de passar sig ju inte riktigt men vi kan inte göra något åt de och inte dom heller för dom sköter bara sitt jobb.. Det är nu jag skulle vilja ha större lägenhet!!

Imorgon blir det upp tidigt för praktik och förhoppningsvis några timmar jobb så man kan få in lite mer pengar.. Pengar, pengar, pengar, dessa jävla pengar! Jag skulle kunna spy på de!! Men men det är väl så de ska va. Nu tänker jag försöka få slappnat av lite så min huvudvärk försvinner och jag hoppas att älsklingens dåliga jävla humör också gör de!   

Bye bye!   

"A novas orsa", eller en ny början som det så fint betyder.

Tänkte jag skulle börja om på nytt även i bloggandet så därför finns nu mera denna bloggen..

Här kommer jag att spy ur mig det mesta om allting som händer och alla känslor och tankar som virvlar omkring i lilla mig.. ""Lilla" HA! Där va jag lite ironisk! Men man ska ju öppna med ett skämt.  

För dom som inte känner mig då så kan jag ju kanske börja med att säga att jag har haft en ganska tuff och psykiskt påfrestande uppväxt som jag nu efter flera år av undantryckande känslor och förnekande börjat reda ut allt för att kunna ha en fungerande välmående vardag igen. Vilket jag inte har haft innan så därför har jag nu förstått att jag inte kan leva fullt ut pga av att jag inte mår bra psykiskt så jag har tagir kontakt med en psykolog som jag nu har varit hos 2 ggr, Och jag tänker helt ärligt säga att jag alltid har skämts och vägrat gå hos en "hjärnskrynklare" för att det hade visat att jag faktiskt har en svaghet, men nu tänker jag inte skämmas för att jag behöver hjälp. Jag tänker gladeligen och tacksamt ta emot den för jag vet att jag behöver den.

"Att vara deprimerad är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att du har varit stark för länge" är nu mera mitt motto.

Men nu ska jag inte tråka ut er mer just nu för det är en dag i morgon också så det får bli lite mer om mig då för nu ska jag krama kudden.

God natt!