Ja vart ska man börja? Var hos psykologen igår igen och då fick jag reda på att hon kommer bara att jobba kvar tills Januari så det var som ett slag i magen eftersom hon är den andra psykologen som slutar och som jag faktiskt har kunnat prata med av alla 43 stycken man har vart hos... Så hon trodde att vi kunde träffas ungefär 8 gånger till innan hon slutar.. Får väl se om det räcker eller om man måste börja om med en ny sen igen.. suck.. Orkar inte de, vill inte heller för den delen! Men iaf så var allt rätt upp och ner igår efter de. Många tankar som snurrade runt och många funderingar.. Även hjärnspökena kom tillbaka.. Samma gamla ångest, samma gamla tankar, samma gamla funderingar.. Och samma gamla mur som tornade upp sig framför alla andra.. Blir så förbannad på mig själv för att jag inte vågar visa vad jag känner.. Kanske inte ska göra de för alla men för min sambo som jag älskar över allt annat borde jag kunna visa hur jag mår!! Och jag får så dåligt samvete över att jag inte släpper honom intill mig.. Även om jag inte vill något hellre så är det dom där förbannade hjärnspökena som får mig att låta bli.. "Du ska inte." "Han vill inte veta." "Du har inte rätt att må dåligt." Jag har visst rätt att må dåligt! Jag har all rätt i världen att må dåligt! Jag har all rätt i världen att för en gångs skull ignorera alla andras problem och ta hand om mina egna! Jag har saker att bearbeta sen 11 år tillbaka som jag inte längre tänker trycka undan! Men.. Jag inser de väldigt sällan.. Och jag tar det inte till mig att jag får faktiskt må dåligt. Jag har saker att må dåligt över och jag har massa händelser att bearbeta innan jag kan må bra igen.. Och det tänker jag göra. Jag tänker leva det livet som jag har rätt till.