Ena stunden känns allting på topp och nästa stund så känns det som att jag ska rasa ihop när som helst. Skratta ena stunden för att sen försöka stoppa tårarna som bara sprutar ut.. Jag vill inte ha det så.. Och jag vet inte ens varför jag skrattar.. Inte ens varför jag gråter.. Lycklig? Deprimerad? Stress? Osäkerhet? Inte vet jag iaf.. Men jag har så mycket frågor.. Men får inga svar.. Men jag börjar iaf tveka till att fortsätta med psykologen. Troligtvis bara för att jag vill slippa undan att gräva fram allt som jag så länge tryckt undan... Men jag ska fortsätta gå dit.. Och försöka iaf.. Hjälper inte de så vet jag inte vad som hjälper.. Jag försöker iaf, mer kan jag inte göra...

Vart ska man börja?

jag jobbar fortfarande, mer och mer.. Vilket känns eftersom man samtidigt har praktik och skola.. Men det får gå. Måste ju överleva ekonomiskt också och nu eftersom älsklingen snart inte har jobb längre så är det bara att jobba så mycket som möjligt.. Allting ska ju betalas. Hyra, el, mat, övriga räkningar och bilarna ska tankas.. Så det lär bli snålt om han nu inte får ett jobb ganska fort men de hoppas vi på.

Vi kollade på en jättemysig lägenhet igår i Ljung men fick reda på idag innan vi skulle kolla på den igen att den va redan bortlovad och den andra vi kollade på ville vi inte ha. Men kanske tur de för ingen av oss ville nog egentligen flytta dit utan det va nog mer "spännande" med ett nytt boende. Så vi får allt trängas i våra lilla etta ett tag till. Kanske bäst tills vi både har jobb och en säkrad ekonomi. Och tills vi hittar något vi båda kan trivas bra i och där vi båda vill bo. Älsklingen vill bo i Herrljunga för att ha närmare till fler kommuner med fler jobbchanser och till familjen. Vilket jag också känner att jag skulle kunna tänka mig att bo i Herrljunga. Lite längre till min familj men som sagt, närmare till mer jobbchanser och lite mer civilisation än i lilla Vedum. Kanske till och med lära känna lite nytt folk.

Va i Lidköping idag med skolan och övningskörde bil och släp. Min lärare tyckte det gick bra och försökte sedan grilla mig uppe på Kinnekulle med alla j*vla backar åt alla håll, en väg som va lika bred som ekipaget och vi va så högt upp så det slog lock för öronen på oss. Svängar som knappt gick att ta sig runt och stenmurar som ville va i vägen. Men de gick de med men de va fan de värsta jag någonsin vart med om! Men jag klarade det och nu vet jag att jag kan fanimig köra bil och släp!

Fick lite positiva nyheter idag så nu jävlar är jag på G.  

Nepp nu ska jag läsa lite och göra lite nytta innan jag ska kolla på Grey's Anatomy.

Tjooflöjt!

Säger bara att den jäveln som säger åt mig att resa mig ur soffan och göra något vettigt just nu kommer vara ett huvud kortare inom 3 sekunder! Jag är så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Började med att jag typ vaknade av att jag asgarvade i natt och jag vet inte åt vad.. Sen upp och jobba. Åkte på och köra länsturen.. Falköping-skövde-skara-lidköping och sen hem till Vara. Va hemma runt fem.. På en fredag! Stressa röven av mig kan jag lova eftersom min praktikant som va med skulle med sitt tåg.. Sen hem och hämta hund, åka till morsan och lämna henne och sen handla en sväng och sen hem och börja städa..... Men nu är det undanplockat, dammat, dammsugit och rent i toa. Så nu tänker jag hoppa in i min efterlängtade dusch och sen tänker jag göra absolut ingenting!!! Tjoflöjt...

Pyser runt i mina extremt porriga långkallingar och väntar på att min mat ska bli klar.. Älskling är och grejar med golfen och jag kom nyss hem ifrån jobbet.. Är verkligen helt slut.. Blir att sova tidigt i kväll för i morgon bitti så ska jag dra till Helsingborg med fullt lass.. Har bara ett ställe att lossa skiten på som tur är.. Får la se hur de går. Första gången jag ska åka själv så långt. 5 Timmar dit och 5 timmar hem.. Men de blir goa pengar.      Och de lär ju behövas nu när älsklingen blir arbetslös 1a december..    Får hoppas att han hittar nytt jobb snabbt. Måndagar brukar ju förövrigt va den dagen jag ska va hos psykologen men idag så skulle hon inte va där så de blir nästa måndag.. Får väl se hur de går denna gången. Förra gången fick hon mig ju att grina som ett barn så.. Men nu ska jag kolla min mat. Bye bye!

Jag gör det om och om igen. Jag trycker ner mig själv och jag fattar inte vad faaaan jag håller på med! Varför ska jag göra de!?! Är jag verkligen så jävla dum så jag verkligen inte fattar att jag också förtjänar att vara lycklig och må bra? Men ne, jag ska tänka och tänka och tänka.. Och jag ska ge fan i att lyssna på alla hjärnspöken som säger att jag inte är bra nog, att jag inte duger. Att det inte finns någon som vill älska mig!? Är så förbannad på mig själv så jag skakar och vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Jag orkar inte!! Jag vill skrika. Men får inte fram ett ljud.. Jag vill gråta men varje gång jag känner att tårarna ska börja rinna så stoppar jag dom för att jag känner mig så jävla löjlig.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.. Jag vet inte vad fan jag grejar med.. Jag vet ingenting snart.. Jävla idiot är vad jag är....

Ja vad har denna dagen handlat om då..? I stort sett ingenting. Fått städat lite och grejat för att hålla hjärnspökena borta. Sen skulle jag gå och dricka kaffe hos Lill-ann men då ringde jobbet och ville ha in mig så de blev inget kaffe just då.. Sen skulle ju dom komma och fixa vårat bredband. Vilket dom lovade att dom skulle ringa i god tid innan dom kom, yeah right!! 10 Min innan de ringde på dörren hörde dom av sig..! Men jag fick säga till honom att lägga nyckeln i brevlådan när han va klar för jag va tvungen att åka in och jobba. Så jag åkte in och jobba och sen åkte jag hem och gick bort och drack kaffe med Lill-ann. Sen hem och laga mat och vänta på min kära sambo... Sen började han koppla in resten av bredbandet så då gick jag och Lill-ann ut och gick i någon timme. Gött som fan. Har fått höra om ett gym här i Vedum som vi tänkte börja gå till så fort man har råd med de.. Snart hoppas jag!!!    Men nu sitter man här iaf på sin feta röv och degar.. Så nu ska jag snart försöka klämma in den i duschen och sen blir de la snart sängen för de skulle nog bli mer jobb i morgon.. Vilket jag verkligen hoppas på för jag får damp av att sitta hemma hela dagarna..    Men men så är de! Over and out! And why why, why is the rom gone!?!   

Just nu känns det som att jag är påväg på rätt väg med mitt liv. Jag har en underbar sambo som jag älskar över allt annat och jag är så glad att han står ut med mig när jag är en gnällkärring som jag rätt ofta har vart de sista. Allting har vart upp och ner men nu börjar de gå åt rätt håll. Jag har kanske faktiskt insett att jag får vara "liten" och att jag faktiskt får söka närhet. Det är inte en svaghet att behöva en axel att luta sig emot ibland.. Och jag har en axel att luta mig emot. Som inte stöter bort mig. Som förstår mig och som vet hur han ska hantera mig. Han får mig att känna mig mänsklig. Han får mig att känna mig speciell. Han får mig att känna mig älskad. Han får mig att känna mig levande. Att jag kan vara mig själv. Jag behöver inte vara någon annan för han älskar mig för den jag är. Inte för den alla andra tror att jag är.. För jag är inte den alla tror jag är.. Men jag är påväg.. Jag är påväg att visa alla vem jag egentligen är.. Och nej, nu menar jag inte att jag är två olika personer. Utan att jag inte har vågat visa vem jag är egentligen för att den jag egentligen är, den personen är inte så känslokall och hård som alla tror.. Jag är bara en person med väldigt mycket känslor som jag inte vet vart jag ska göra av. Men nu börjar jag få reda på de.. Så nu.. Nu är jag påväg.