Idag har nästan allt gått emot mig känns det som. Fick reda på saker jag inte ville ha reda på även om det är positiva saker. Men ändå..

Jobbar och sliter som vanligt, hoppas på att få fast anställning där efter skolan..

Har förövrigt 300 saker att göra i skolan nu innan jul så man känner sig rätt stressad..

Har hållt på och traglat med backningen idag igen och sidoförflyttning som backprovet består av. Vilket kan låta enkelt men som det inte är när man ska göra det på tid. Och jag som aldrig har funkat under tidspress när det gäller viktiga prov.. Men idag gick det fullständigt åt HELVETE! Va totalt vansinnig och urless på skiten.. När lärarna heller inte befinner sig i närheten så kan man ju heller inte få hjälp...!! Men men kom hem iaf och satte mig i duschen och grinade ur mig all jävla hopplöshet om att inte kunna någonting och kom underfund med att jag kan mycket.. Men inte backningen så vi får väl se hur de går.... Men nu ska jag glo lite tv, mysa och sen sova för imorgon är de jobb och slit igen.. Go natt.

I've said it so many times
I would change my ways
No, nevermind
God knows I've tried.

I finally put it all together,
But nothing really lasts forever
I had to make a choice that was not mine,
I had to say goodbye for the last time
I kept my whole life in suitcase,
Never really stayed in one place.

I'll always keep you inside, you healed my
heart and my life... And you know I try.

Now you are gone and i'll will be alone..

Idag är en sån dag jag skulle ge vad som helst för att kunna krypa ihop i pappas knä och gråta som ett litet barn. Jag har en saknad som många i min omgivning inte kan förstå.. Så försök inte..

Julen kommer upp och jag hör hur alla planerar hur dom ska fira julafton.. Frågan som nästan alltid dyker upp.. "Hur firar du jul?"

Jag firar inte jul. Jag plågas över jul. Därför firar jag inte jul. Därför är jag inte glad när jag ser första snön falla.. Därför är jag inte glad när det är dags att börja pynta, köpa julklappar, stressa och glömma det som många glömmer bort.. Vad julen egentligen handlar om.. Julen handlar inte om dyra presenter, massa mat man till slut inte vill titta åt.. Julen handlar om att vara med dom man älskar och umgås med sin familj.. Sina nära och kära.. Men den jag älskade mest kommer jag aldrig få uppleva julen ihop med igen. Därför firar jag inte jul. Jag har inget att fira. Jag har min anledning till att inte göra det så försök inte få mig till att ändra på mig för det har du ingen rätt till att göra. Julen är överskattad enligt min mening..

Ja då va det första December då.. Tiden går fort.. Känns som att året just började ju. Men det är väl så när man har fullt upp.. jobb, skola, praktik, mer jobb, ännu mer jobb och lite skola.. De få hemstudier jag ska ha gjort ganska snart har ju fått ta stryk på de men får ta en del av helgen till detta tror jag bestämt.. Skolan är ju snart klar (Hoppas jag!) så de kan la va bra.. Annars i helgen får vi väl se om vi kanske ska åka till Göteborg imorgon och gå på Liseberg med brorsan och dom.. Men har inte bestämt än så..

Fick avboka min tid till psykologen i måndags bara för jag fick en körning till Töreboda som drog ut på tiden.. Tror det va lite dumt för jag har ju inte många tider kvar med henne nu innan hon slutar.. Fyra för att va exakt.. Men de va lite skönt på ett sätt också men det är väl bara för att jag vill försöka "slippa undan" den diskussionen med mina hjärnspöken och dra fram alla känslor man trycker undan... Vet ej varför men jag är inte direkt den som sitter och bölar och tycker synd om mig själv eller låter andra göra de även om de kanske behövs.. Jag är trots allt bara en människa.. Men ibland kanske man försöker va för mycket "superhjälte" med känslor av stål.. Jag är verkligen inte sån, jag har hur mycket känslor som helst även om jag inte visar de.. Och jag vill visa de, men så fort jag gör de eller släpper fram mig själv och flummar loss så verkar folk bara tro att man är dum i huvudet... Kanske är jag de men sån är jag...

Over and out..  

Ena stunden känns allting på topp och nästa stund så känns det som att jag ska rasa ihop när som helst. Skratta ena stunden för att sen försöka stoppa tårarna som bara sprutar ut.. Jag vill inte ha det så.. Och jag vet inte ens varför jag skrattar.. Inte ens varför jag gråter.. Lycklig? Deprimerad? Stress? Osäkerhet? Inte vet jag iaf.. Men jag har så mycket frågor.. Men får inga svar.. Men jag börjar iaf tveka till att fortsätta med psykologen. Troligtvis bara för att jag vill slippa undan att gräva fram allt som jag så länge tryckt undan... Men jag ska fortsätta gå dit.. Och försöka iaf.. Hjälper inte de så vet jag inte vad som hjälper.. Jag försöker iaf, mer kan jag inte göra...

Vart ska man börja?

jag jobbar fortfarande, mer och mer.. Vilket känns eftersom man samtidigt har praktik och skola.. Men det får gå. Måste ju överleva ekonomiskt också och nu eftersom älsklingen snart inte har jobb längre så är det bara att jobba så mycket som möjligt.. Allting ska ju betalas. Hyra, el, mat, övriga räkningar och bilarna ska tankas.. Så det lär bli snålt om han nu inte får ett jobb ganska fort men de hoppas vi på.

Vi kollade på en jättemysig lägenhet igår i Ljung men fick reda på idag innan vi skulle kolla på den igen att den va redan bortlovad och den andra vi kollade på ville vi inte ha. Men kanske tur de för ingen av oss ville nog egentligen flytta dit utan det va nog mer "spännande" med ett nytt boende. Så vi får allt trängas i våra lilla etta ett tag till. Kanske bäst tills vi både har jobb och en säkrad ekonomi. Och tills vi hittar något vi båda kan trivas bra i och där vi båda vill bo. Älsklingen vill bo i Herrljunga för att ha närmare till fler kommuner med fler jobbchanser och till familjen. Vilket jag också känner att jag skulle kunna tänka mig att bo i Herrljunga. Lite längre till min familj men som sagt, närmare till mer jobbchanser och lite mer civilisation än i lilla Vedum. Kanske till och med lära känna lite nytt folk.

Va i Lidköping idag med skolan och övningskörde bil och släp. Min lärare tyckte det gick bra och försökte sedan grilla mig uppe på Kinnekulle med alla j*vla backar åt alla håll, en väg som va lika bred som ekipaget och vi va så högt upp så det slog lock för öronen på oss. Svängar som knappt gick att ta sig runt och stenmurar som ville va i vägen. Men de gick de med men de va fan de värsta jag någonsin vart med om! Men jag klarade det och nu vet jag att jag kan fanimig köra bil och släp!

Fick lite positiva nyheter idag så nu jävlar är jag på G.  

Nepp nu ska jag läsa lite och göra lite nytta innan jag ska kolla på Grey's Anatomy.

Tjooflöjt!

Säger bara att den jäveln som säger åt mig att resa mig ur soffan och göra något vettigt just nu kommer vara ett huvud kortare inom 3 sekunder! Jag är så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Började med att jag typ vaknade av att jag asgarvade i natt och jag vet inte åt vad.. Sen upp och jobba. Åkte på och köra länsturen.. Falköping-skövde-skara-lidköping och sen hem till Vara. Va hemma runt fem.. På en fredag! Stressa röven av mig kan jag lova eftersom min praktikant som va med skulle med sitt tåg.. Sen hem och hämta hund, åka till morsan och lämna henne och sen handla en sväng och sen hem och börja städa..... Men nu är det undanplockat, dammat, dammsugit och rent i toa. Så nu tänker jag hoppa in i min efterlängtade dusch och sen tänker jag göra absolut ingenting!!! Tjoflöjt...

Pyser runt i mina extremt porriga långkallingar och väntar på att min mat ska bli klar.. Älskling är och grejar med golfen och jag kom nyss hem ifrån jobbet.. Är verkligen helt slut.. Blir att sova tidigt i kväll för i morgon bitti så ska jag dra till Helsingborg med fullt lass.. Har bara ett ställe att lossa skiten på som tur är.. Får la se hur de går. Första gången jag ska åka själv så långt. 5 Timmar dit och 5 timmar hem.. Men de blir goa pengar.      Och de lär ju behövas nu när älsklingen blir arbetslös 1a december..    Får hoppas att han hittar nytt jobb snabbt. Måndagar brukar ju förövrigt va den dagen jag ska va hos psykologen men idag så skulle hon inte va där så de blir nästa måndag.. Får väl se hur de går denna gången. Förra gången fick hon mig ju att grina som ett barn så.. Men nu ska jag kolla min mat. Bye bye!

Jag gör det om och om igen. Jag trycker ner mig själv och jag fattar inte vad faaaan jag håller på med! Varför ska jag göra de!?! Är jag verkligen så jävla dum så jag verkligen inte fattar att jag också förtjänar att vara lycklig och må bra? Men ne, jag ska tänka och tänka och tänka.. Och jag ska ge fan i att lyssna på alla hjärnspöken som säger att jag inte är bra nog, att jag inte duger. Att det inte finns någon som vill älska mig!? Är så förbannad på mig själv så jag skakar och vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Jag orkar inte!! Jag vill skrika. Men får inte fram ett ljud.. Jag vill gråta men varje gång jag känner att tårarna ska börja rinna så stoppar jag dom för att jag känner mig så jävla löjlig.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.. Jag vet inte vad fan jag grejar med.. Jag vet ingenting snart.. Jävla idiot är vad jag är....